Populärvetenskapliga sammanfattningar
Astor, K., Lindskog, M., Forssman, L., Kenward, B., Fransson, M., Skalkidou, A., Tharner, A., Cassé, J., & Gredebäck, G. (2020). Social and emotional contexts predict the development of gaze following in early infancy. Royal Society open science, 7(9):201178
The development of gaze following begins in early infancy and its developmental foundation has been under heavy debate. Using a longitudinal design (N = 118), we demonstrate that attachment quality predicts individual differences in the onset of gaze following, at six months of age, and that maternal postpartum depression predicts later gaze following, at 10 months. In addition, we report longitudinal stability in gaze following from 6 to 10 months. A full path model (using attachment, maternal depression and gaze following at six months) accounted for 21% of variance in gaze following at 10 months. These results suggest an experience-dependent development of gaze following, driven by the infant's own motivation to interact and engage with others (the social-first perspective).
Fransson, E., Sörensen, F., Kunovac Kallak, T., Ramklint, M., Eckerdal, P., Heimgärtner, M., Krägeloh-Mann, I., & Skalkidou, A. (2020). Maternal perinatal depressive symptoms trajectories and impact on toddler behavior – the importance of symptom duration and maternal bonding. Journal of Affective Disorders, 273, 542-551.
Perinatal depression är ett folkhälsoproblem som drabbar mödrar och barn över hela världen. Denna studie syftade till att öka kunskapen om effekterna av moderns depression på barns beteendeproblem vid 18 månader, med hänsyn till barnets kön och anknytning. Data från en longitudinell svensk befolkningsbaserad moder-spädbarnsstudie (n = 1093) användes för en linjär regressionsmodellering. Förhållanden mellan förlossningsdepression, postpartumdepression, ihållande depression och beteendeproblem hos barn granskades. Depression före födseln och ihållande depression var associerade med högre poäng vid skattningar enligt en checklista för barns beteende (CBCL). Flickor drabbades i större utsträckning. Postpartumanknytning medierade de flesta negativa effekterna av postpartum- och ihållande depression på barns beteende; dock inte effekterna av graviditetsdepression. Barnens beteendeproblem rapporterades av mamman. Information om faderns depressiva symtom saknades. Olika start- och tidpunkter för moderns depression visade tydliga samband med barns beteendeproblem. Effekterna av depression före förlossningen förklaras inte av anknytning, vilket indikerar att underliggande mekanismer möjligen är relaterade till fosterprogrammering. Screening av depressiva symtom även under graviditeten vore en viktig vårdrutin för att tidigt identifiera och behandla depression.
Iliadis, Stavros I., Skalkidou, Alkistis, Ranstrand, Hanna, Georgakis, Marios K., Axfors, Cathrine, & Papadopoulos, Fotios C. (2018). Self-Harm Thoughts Postpartum as a Marker for Long-Term Morbidity. Frontiers in Public Health,6, 34.
Introduktion:
Postpartumdepression predisponerar för moderns affektiva och somatiska störningar. Det är viktigt att identifiera vilka kvinnor som har en ökad risk för efterföljande sjuklighet och skulle dra nytta av en intensifierad uppföljning. Självskadetankar (SHT), med eller utan annan depressiv symtomatologi, kan ha prognostiskt värde för moderns hälsa efter postpartumperioden.
Syfte:
Denna studie syftar till att undersöka den somatiska och psykiatriska sjukligheten hos kvinnor med SHT postpartum, med eller utan andra depressiva symtom, under en 7-årig uppföljningsperiod.
Material och metoder:
Deltagarna i denna studie härrör från en befolkningsbaserad svensk kohort av kvinnor som födde vid Uppsala universitetssjukhus (maj 2006-juni 2007) och som besvarade Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) efter 5 dagar, 6 veckor samt 6 månader efter förlossningen. Tre grupper ingick: kvinnor som rapporterade SHT (SHT-grupp, n = 107) på punkt 10 i EPDS; kvinnor som rapporterade depressiva symtom, dvs. EPDS ≥ 12 vid 6 veckor och/eller 6 månader efter förlossningen, utan SHT (DEP-grupp, n = 94); och slumpmässigt utvalda kontroller bestående av kvinnor som screenade negativt för postpartum depression (CTL-grupp, n = 104). Antalet diagnostiska koder för somatisk och psykiatrisk sjuklighet enligt den internationella statistiska klassificeringen av sjukdomar och relaterade hälsoproblem, samt antalet medicinska ingripanden hämtades från sjukjournaler under sju år efter förlossningen och användes som resultatmått, tillsammans med eventuella recept på antidepressiva läkemedel och sjukfrånvaro under uppföljningen.
Resultat:
SHT-gruppen hade den högsta psykiatriska sjukligheten av alla grupper och mer somatisk sjuklighet än kontrollgruppen. Affektiva störningar var vanligare i SHT- och DEP-grupperna jämfört med kontrollgruppen, likaså även användning av antidepressiva läkemedel och sjukfrånvaro. En femtedel av kvinnorna med SHT screenade inte positivt för depressiva symtom; men hade ändå mer somatisk och psykiatrisk sjuklighet än kontrollgruppen.
Slutsats:
Kvinnor som rapporterar tankar på självskada under postpartumperioden löper en ökad risk för somatisk och psykiatrisk sjuklighet under en uppföljningstid på 7 år efter förlossningen, och denna ökade risk kan inte helt tillskrivas depressiva symtom. Resultaten understryker vikten av screening för symtom på självskadande postpartum och pekar på ett behov av individualiserad uppföljning.
Gingnell, M., Bannbers, E., Moes, H., Engman, J., Sylvén, S., Skalkidou, A., Kask, K., Wikström, J., and Sundström-Poromaa, I. (2015). Emotion Reactivity Is Increased 4-6 Weeks Postpartum in Healthy Women: A Longitudinal fMRI Study. PloS One 10, e0128964.
Markerade endokrina förändringar inträffar efter förlossningen. De flesta kvinnor hanterar dessa förändringar väl, men postpartumperioden är förknippad med en ökad risk för depressiva episoder. Tidigare studier om känslomässig bearbetning har fokuserat på moderns och spädbarnets anknytning eller postpartumdepression (PPD), och longitudinella studier av de neurala korrelaten av känslomässig bearbetning under hela postpartumperioden hos friska kvinnor saknas. I denna studie genomförde 13 kvinnor, utan tecken på förlossningsdepression, fMRI med uppgift att matcha ansiktsuttryck och slutföra MADRS-S, STAI-S och EPDS inom 48 timmar (tidigt postpartum) samt 4-6 veckor efter förlossningen (sent postpartum). Även data från en tidigare studie med 15 kontroller som hade naturliga cykler i luteal och follikulär fas av menstruationscykeln användes. Kvinnor hade lägre reaktivitet i insula, mellersta frontala gyrus (MFG) och inferiora frontala gyrus (IFG) i den tidigare postpartum-bedömningen jämfört med den senare. Insulär reaktivitet var positivt korrelerat med ångest under tidig postpartumperiod och med depressiva symtom sent postpartum. Reaktiviteten i insula och IFG var större hos kvinnor efter förlossningen än hos icke-gravida kontroller. Hjärnreaktivitet var inte korrelerat med östradiolserum eller progesteronnivåer. Ökad reaktivitet i insula, IFG och MFG kan återspegla normal anpassning postpartum, men korrelationen med självskattade symtom på depression och ångest hos dessa annars friska kvinnor kan också tyda på att dessa förändringar utgör en ökad risk hos mottagliga kvinnor att drabbas av PPD. Dessa fynd bidrar till vår förståelse av de neurobiologiska aspekterna av postpartumperioden, vilket kan belysa de underliggande mekanismerna bakom affektiva puerperala störningar, såsom postpartumdepression.